Anne-Marie Wikström

Anne-Marie, även kallad Ami, föddes hörande i Solna, men efter en sjukdom blev hon döv när hon var i sju-nioårsåldern. Hon studerade på Blockhusudden, motsvarande dagens gymnasieskola, och tog realexamen som en av Sveriges första döva där 1961, vilket var unikt på den tiden. Hon började som timlärare och elevassistent på Västanvik 1970 samtidigt som hon läste på Örebro universitet, utan tolk. Anne-Marie utbildade sig till folkhögskollärare på lärarhögskolan i Linköping 1975-1976 och blev den första döva personen i Sverige med folkhögskollärarutbildning. Den 1 juli 1981 efterträdde hon Tora Sibbe och blev den första döva rektorn någonsin i Sverige.  Hon var rektor i 21 år, fram till 2003. Under sin tid som rektor var hon med om flera stora förändringar både vad det gäller utbildningar och nybyggnationer på skolan, bland annat den nya skolbyggnaden som blev färdig 1987.

Anne-Marie var gift med Lars-Åke Wikström, LÅW, lärare på Västanvik och sedermera förbundsordförande i SDR. De fick två barn tillsammans som till stor del är ”uppvuxna” på Västanvik. När Ami blev mamma i slutet av 1960- och början av 1970-talet fanns ingen barnomsorg, så barnen fick följa med till arbetet på skolan. Personalen hjälpte till att passa barnen när Anne-Marie undervisade. Hon hade till och med ett särskilt rum dit hon gick när hon skulle amma. Hon kombinerade alltså rollen som yrkesarbetande kvinna och mamma, vilket var ganska unikt på 1970-talet.

Ami mottog Kruthmedaljen nummer 14, 2002, bland annat för att hon som döv rektor gett teckenspråket en högre status och öppnat dörrar för många döva.